Som sagt. Idag har jag solat och haft en väldigt lugn och skön dag. Dock var jag tvungen att gå upp innan halv nio för att kunna släppa in städerskan. Detta gjorde min natt galet konstigt, eftersom jag på något sätt oroade mig för att försova mig. 

Klockan 03,20 vaknade jag nämligen i panik. Total PANIK. "Tusan, nu har jag försovit mig igen - jag skulle ju gått upp för en timme sedan!", tänkte jag. Sprang upp i trapporna, skymtade att det var kolsvart ute, men det kopplade inte att det fortfarande var natt. Dock slog det mig att det var ovanligt mörkt, för att faktiskt vara morgon. Fick lite ångest på vägen upp i trapporna, att man inte ens ska kunna vakna i tid, tänkte jag.